Första dagen är alltid värsta dagen!

Som ni säkert vet är jag en smula otursförföljd. Speciellt när jag ska ut och resa. Minns ni London? Annars läs här: http://paulinepousars.blogg.se/2014/june/otur-skojjar-du.html
 
Nåja, denna gången hade jag inte fult lika mycket otur men nära!
 
Började med att gå upp och käka frukost med älsklingen klockan 6. Var ju knappt vaken så jag fixade allting och han åkte till jobbet. Jag gick ut när taxin kom och insåg att jag glömt mobilen i hallen. Sprang in för att hämta den och halkade i trapphuset och ramlade mot trappan med fingrarna, höften och knät först. Aj!
Jag valde att ignorera värken. Hade inte tid liksom.
 
Åkte med taxi ner med otymplig packning och tog en latte på The Pentry. Supermysigt. Klev på bussen och so far so good. När vi lämnat Nyköping började det dra kallt i bussen. Då har framdörren gått upp mitt ute på motorvägen och vi måste stanna. Chauffören får inte igen den.
Vi ska vänta på en ersättningsbuss men han vet inte hur länge det kommer att ta.
Plötsligt stannar en annan buss från ett annat bolag. Chauffören kommer studsande och säger: Ring mitt kontor! Jag ska egentligen till Birka och plocka upp men de får bli lite sena! In i bussen med er så hivar vi över packningen!
 
Hjälten körde oss till centralen och ropar ut: Kramas får vi göra en annan gång för nu måste jag till BIrka och plocka upp mina passagerare! Jag kan säga att vi föll in i en spontan applåd :)
 
Nåja, en halvtimma sena var helt okej i det här läget. Köpte mig en tågbiljett till Eskilstuna och började känna mig ganska mör. Men jag kommer med tåget. Det går bra. Kliver av tåget och kommer fram till stationen när jag inser att jag glömt mobilen på vagnen!!
 
Rusar tillbaka (Med otymplig packning) och möter konduktörerna som ringer lokföraren som precis kör till bangården! (Slutstation som tur var) Vi går tillsammans till stationen och föraren ringer upp och meddelar att jodå. Mobilen ligger där. Då tar tågvärdinnan på sig sin orangea väst och rusar till Bangården och hämtar min mobil!! Min hjälte! Hon fick en stor kram och jag tackade henne så hjärtligt jag bara kunde.
 
Efter det var det slut på oturen. Nu var jag bara sjukt trött och hemma hos mamma <3.
 
Jag och syrran delar rum och jag pluggar, hon jobbar och hundarna tycker att jag är skittråkig. :P
 
Hur har ni det därute i världen?
 
Kram på er
Pauline
 
 
Pauline klockan 6 på morgonen..
 
Ps. Jag är nådigt öm i kroppen idag men det gör ingenting för om en vecka ligger jag vid poolen i 25 grader + och njuter av att göra Iiiingenting!!
 

Kommentera här: