Tjo!

Idag gick jag upp sjukt tidigt eftersom jag skulle ha varit hundvakt. Men dessvärre hade Matte blivit sjuk så hon ville ha sin pälskling hemma, fullt förståeligt.
 
Så jag passade på att ringa kvinnokliniken för att boka tid eftersom jag nu testat den spiralen de ville att jag skulle prova ett år för att se om det kunde balansera hormonnivåerna och på så sätt mildra mina smärtor i höfter och bäcken. Nope. Har blivit värre så nu ska den ut! Och jodå.. En tid fick jag. 29 November. Dessutom har den läkaren jag hade kontakt med slutat så nu får jag börja om med en ny! Jag bara hoppas att hon förstår allvaret i det här.
 
Ett stort problem är ju just höfterna. Jag får ju problem att gå när det är som värst och då behöver jag kryckor. MEN nu har jag fått vansinnigt ont i ena axeln och armbågen. Det går upp i nivå under dagen och till kvällen har jag pulserande värk i hela armen och handen. Vaknar på nätterna med värk.
Ringer vc och förväntar mig lång väntetid där.
"Kan du komma kvart över ett?"
Va?? Ja!!
 
Telefonen ringer sen vid halv tolv. "Hej Pauline" Det är min husläkare. Han talar om att de är helt fullbokade egentligen och jag säger att det är ok. Jag kan vänta. Då blir han förvånad. Nej nej, han vill se om vi  kan lösa det på telefonen så att det inte blir orättvist mot MIG? Så att jag inte ska känna mig ignorerad i ett kort möte.
 
Så nu har vi fixat med medicin och remiss till sjukgymnast. Lite klurigt med kryckor om armen inte funkar liksom!
 
Kärleken är hemma igen. Det känns så bra. Ensamheten är jobbig. Även om jag har vänner. Jag har internet och så men just närheten och tryggheten i vår familj är så viktig. Men vi sa det imorse att det kan vara bra träning om jag behöver röra mig för studier och forskning i framtiden.
 
Nåja..
 
Livet är som det är, stabil som fan
 
Kram på er
Pauline
 
 
 
 

Kommentera här: