Hur är det att leva med EDS?

Ja!
 
Jag har skrivit om det innan men nu har jag faktiskt känt efter. Jag har funderat. Jag har testat och jag har kommit fram till en del saker men långt ifrån allt.
 
Men jag tänkte ta er igenom det senaste dygnet.
 
Igår mådde jag hyffsat bra. Mådde illa, hade ont i huvudet och var öm i varenda led i kroppen men det var en ganska bra dag.
Jag pluggade och hade en bra dag med god mat och trevliga samtal med Dennis.
 
På kvällen låg jag och såg på tv. Plötsligt släppte ett ligament i foten efter. Det orkade inte hålla emot som det ska och då for också mellanbenet i foten ur led.
Jag låg och grimaserade av smärta. Det var bara att härda ut och försöka att få tillbaka benet på plats.
I det här läget går det liksom inte att göra något annat. Det gör så ohyggligt ont. Man kan inte resa sig. Hela benet pulserar av smärta och man kan inte ta bort smärtan på något sätt.
 
Till slut får jag tillbaka det som det ska och jag kan andas ut. Hela vänster sida (det var i vänsterfoten det släppte) så bultar lederna och nerverna. Men den akuta smärtan är borta.
Jag fortsätter att se på tv och vila lite.
Till slut ger jag upp och tar värktabletter och går och lägger mig. Jag ligger i sängen från ca 22 till nån gång efter midnatt innan jag somnar.
 
Jag vaknade imorse och hela huvudet pulserade av smärta.
Jag ligger kvar i sängen ungefär en halvtimma innan jag går upp och försöker få igång kroppen. Varenda led brakar och rör på sig när jag går.
 
Morgontabletter och sedan lagar jag omelett.
Frukost är viktigt!
 
Jag tar sedan ca tre timmar på mig innan jag kan komma igång att studera. Att sitta ner en längre stund kräver en lång tids förberedelser.
 
Jag pluggar färdigt och sen kan jag slappna av. Då låser sig höften.
Det är liksom bara att bita ihop och hoppas att det är en lätt låsning, vilket det idag som tur var, var.
 
Jag lagar en väldigt enkel middag och när sambon åkt iväg för att repa tänker jag att jag ska diska lite försiktigt eftersom jag ändå har svårt att sitta ner. Det var jobbigt för höfterna och efter en stund började fingrarna glida.
Det betyder inte att disken glider ur händerna.
Det är lederna i fingrarna som glider. Det gör ont. Det gör svinont. Och man tappar saker.
 
Så här sitter jag nu och oroar mig lite över hur morgondagen kommer att se ut.
Tanken är att ta en långpromenad om det är fint väder! Och jag hoppas innerligt att det ska gå!!
 
Men så är det.
Så enkla saker som att sitta ner, diska och att gå upp ur sängen kan vara riktiga berg att bestiga vissa dagar.
 
Så nu ska jag bara försöka hitta ett sätt att ligga bekvämt innan jag kollar på the Flash ikväll..
 
Kram på er
Pauline
 
 
 
 
 
 

Kommentarer:

1 Sara:

skriven

Fy fan så orättvist det är. Stor kram till dig! Du är så stark!

Svar: Stor kram tillbaka. Jag kämpar lite med identiteten och framtiden just nu. många tankar när värken tar vid. 💜
Pauline plinimon@hotmail.com

Kommentera här: