Kampen

Idag orkade jag inte med seminariet
Sov väldigt dåligt inatt vilket orsakade mer spänningar och mer värk och huvudvärken blossade upp i full karriär igen.
Nu känns det lite bättre men långt ifrån bra.
 
Men jag fortsätter ändå att försöka och gör så gott jag bara kan för att hålla mig i fas med det jag ska ha gjort.
 
Det är inte helt lätt att försöka hålla en "normal" takt när man har en kropp som dräneras på energi fortare än andras.
 
Skedarna. "Spoonies".
Det finns säkert någon som sett mig hashtagga Spoonies nån gång.
Det beror på en enkel historia om en tjej som lider av Lupus som satt på ett café med sin bästa väninna.
Väninnan frågade: Hur är det egentligen att leva med kronisk värk?
Tjejen började berätta som vanligt men väninnan avbröt och sa: Nej, jag menar hur är det EGENTLIGEN att leva med kronisk värk?
Tjejen blev först irriterad för hur ska man förklara något sådant? Det handlar om små saker som kan vara helt betydelselösa för en annan människa men som kan vara slutet på en hel veckas jobb redan på måndagen för en annan.
Men så fick hon syn på skedarna på bordet.
Hon plockade upp dem och plockade åt sig fler skedar från borden omkring och gav sin vän en bukett skedar.
(Jag tror det var 14 stycken men jag kan minnas fel)
Hon sa sen åt sin vän att skedarna var hennes energi. Så fort hon förbrukat en sked var den borta och hon kunde inte återställa den.
Väninnan skrattade och as: Jag vill ha fleeer skedar!
Men när hon såg tjejens min slutade hon skratta.
Och så började dom.
Jag går upp ur sängen och klär på mig! Sen tog hon bort en sked.
Tjejen svarade: Nej, du sätter dig upp i sängen. Sen tog hon en sked. Sen går du upp. Tog bort en till sked. Sen tar du på dig strumporna. Tog bort en sked och så fortsatte dom.
Innan lunch var väninnas skedar slut och då hade de "bara gjort sånt där vanligt ju" som väninnan uttryckte det.
Tjejen svarade att ja, det är allt "det där vanliga" som man ibland får välja bort när man har kronisk värk.
Om man tex ska på middag på kvällen kanske man måste ligga och vila hela dagen för att orka gå på middagen och inte ens då är det säkert att det går eftersom man kanske vill göra sig fin innan och där kan energin gå åt om man har otur.
Antalet skedar ökar och minskar beroende på dina förutsättningar för dagen men eftersom du alltid har ont har du alltid färre än andra, friska, människor.
 
Skedarna är viktiga.
 
Idag har jag försökt att spara på dem genom att inte aktivt delta i chatseminariet. Det tar mycket att läsa och hänga med i rullande text. Och nu har jag skrivit och läst en del inför B uppsatsen. Sen fotograferade jag en fjäril.. Och mer än så orkar jag faktiskt inte idag.
 
Så nu ska jag gå ut på balkongen och försöka att njuta av solen om det inte blir för ljust för mig.
 
Kram på er
 
Pauline
 
 
 
 

Kommentera här: