Här ligger man!

I lördags skulle vi på kalas!
Så himla roligt och jag peppade hela dagen med bra musik och hårfix och smink och allt!
Och kvällen blev guld!
 
Kalaset var hos en vän som bor ca 800 meter bort.
Dennis gick hem ngn timma tidigare än jag och tog med min mobil då den var urladdad.
 
På vägen hem senare på natten kände jag det.
Den hemska höften.
Jag gjorde allt i min makt för att inte förvärra den men det gick inte.
Jag lyckades ta mig hem, det tog extremt lång tid och plingade på hos vår granne som bor längst ner som fick springa upp och hämta Dennis.
 
Ambulans till sjukhuset. Spruta i rumpan och försöka bryta smärtan.
 
Sen hem vid halv elva på förmiddagen.
Ortopeden kände på rygg och lite anat och föcarnade mig om att varenda muskel var som fiolsträngar så jag hade värk att förvänta mig när de smärtstillande släppte men att det var bättre att jag åkte hem nu så jag skulle komma upp för trapporna.
Dennis kom ner med kryckor och hem kom jag.
 
På vägen grät jag. Jag hatade min kropp så innerligt.
Jag var så ledsen och besviken på min kropp som svek mig så.
 
Jag gick från:   till:   på tolv timmar.
 
Idag är jag sängliggande. Jag var med på morgonens chatseminarium och sen gick jag och duschade. Jag häll på att somna stående sen så det var bara att lägga mig igen men vi har lagt i den höjbara ställnignen så jag kan sitt/ligga och ha datorn i knät.
 
Jag vet inte jur många dagar jag kommer vli liggande denna gången.
Svanskotan hade tydligen glidit lite när jag promenerade och det har satt sina spår smärtmässigt. Vartenda steg är som att slå i den.
Inte  helt skönt.
 
Men men.
Jag gör så gott jag kan!
Kram på er
Pauline

Kommentera här: