Det är märkligt

Nu är jag hemma.
Sambon ska hämta ut mina nya mediciner idag och jag är lite skraj faktiskt med tanke på att läkaren talade om att vanliga biverkningar på medicinen är skarp huvudvärk och mardrömmar.
Men jag måste lita på henne. Hon litar ju på att jag ska göra som hon ordinerar.
 
Vila är grejjen nu. Jag är inte så bra på det men faktum är att bara få vara hemma och inte behöva tänka så mycket är vila nog. Jag har gått och dammat idag. Plockat ihop mina nagellack och mina sminkprylar. Rensat ut sådana flaskor som bara står och aldrig blir använda och så.
 
Jag har betalat de sista läkarräkningarna, nu har jag frikort. Så vansinnigt skönt.

Min sambo frågar hur jag mår, om jag inte svara så säger han: Är det svårt att beskriva?
Jag älskar honom just för det. Han förstår att det inte alltid går att svara "Bra" eller "Dåligt" för jag mår snarare konstigt med en twist en snurr och en killevipp. Och hur förklarar man det så en annan människa förstår?
 
Just värken kan jag ju beskriva. Det gör ont, i magen och i händerna och ibland i armarna och axlarna också. Men tröttheten och det förvirrade är klurigt. Det förstår jag ju inte ens själv.
 
 
100% sjukskriven i nästan tre veckor..
 
Jag ska försöka att få igång aptiten igen. Som det är just nu äter jag ett mål mat om dagen. Jag ska ju helst äta tre mål mat och en massa mellanmål för att må bra. Men det går bara inte.
Igår kom jag hem från jobbet och gjorde en omelett med Broccoli, lök, kalmarkorv och salamiost. Det var jättegott men jag fick inte i mig så jättemycket. Dock känner jag att magen är glad och tacksam för det lilla idag och broccoli är ju dundernyttigt för mig!
 
Jag ska gå och handla med sambon idag. Måste ju baka imorgon. Det är Kanelbullens dag ju!
 
Nybakade bullar med mjölk måste ju funka.. :)
 
 
Jag hoppas ni har det bra allihop!
 
Kram på er
Pauline

Kommentera här: